Råd till dig som känner oro för det som sker i vår omvärld

Du kanske är orolig för att något hemskt ska hända dig eller någon närstående. Du kanske har en känsla av overklighet – händer det här verkligen? Det kan kännas svårt att koncentrera sig eller att du just nu är väldigt arg eller lättirriterad. Eller så känner du inte något speciellt, det är också vanligt. Vi människor reagerar olika vid oro och stress och det är helt okej.

Här är några råd som kan vara hjälpsamma:

Prata med någon om hur du tänker och känner
Även om det är naturligt att känna sig orolig är det bra att du berättar om hur du känner och tänker för någon. Att dela sina tankar och känslor med en annan person är ofta hjälpsamt. Det kan också göra att du känner dig mindre ensam. Prata med någon du litar på – med en kompis, någon i familjen, en lärare eller någon annan vuxen. I slutet av den här texten hittar du länkar till olika stödlinjer som du kan ta kontakt med. Du kan vara anonym om du vill.

Om du får behandling, fortsätt med den
Om du går i behandling för psykiska svårigheter är det viktigt att du håller dig till den planering som finns för dig. Om du tar någon medicin, fortsätt med det som vanligt. Ta gärna kontakt med din mottagning om du behöver det eller om du har frågor. Det här är särskilt viktigt om du märker att du börjar må sämre psykiskt.

Skaffa information från pålitliga källor, men låt det inte blir för mycket
Det är ett pågående nyhetsflöde vid svåra händelser. Så har det varit både under pandemin och nu med anledning av Rysslands invasion i Ukraina. Att läsa och ta del av information och nyheter är i viss mån bra, och det kan ge en känsla av att ha lite mer kontroll. Men var källkritisk. Allt som sprids i sociala medier är inte sant, och en del information kan göra dig mer orolig. Håll lagom koll på läget och ta del av information via myndigheternas webbplatser och 1177 Vårdguiden.

Begränsa tiden som du lägger på att ta in information via sociala medier och nyheter. Ta en paus om du upplever att det påverkar dig för mycket. Det är lätt att tro att det kommer nya nyheter hela tiden, när det i själva verket är samma nyheter som visas gång på gång. Kom ihåg att det är du som bestämmer över ditt flöde. Ta bort, blocka och avfölj det som gör dig mer orolig. Om du har svårt att släppa nyhetsflödet, försök hitta på något att göra som du tycker om och som får dig att tänka på annat. Gå på en promenad, prata med en kompis, titta på en film eller serie, eller lyssna på musik.

Håll på dina rutiner i vardagen
När mycket är osäkert och ovisst hjälper det att ha en dygnsrytm och struktur för dagen. Det är viktigt att fortsätta äta och sova på regelbundna tider. Det kan bidra till en ökad känsla av trygghet.

Hitta saker som hjälper dig att må bättre
Gör saker som brukar hjälpa dig när du känner dig stressad och orolig, som att skriva ner hur du känner, använda andningstekniker, spela musik eller prata med en kompis. Det är också bra att röra på sig. Att hålla sig fysiskt aktiv brukar minska graden av stress. Och om det är möjligt, försök att vara ute en stund i dagsljus varje dag.

Ta reda på vad du kan göra
Prata gärna med någon vuxen om vad du och ni kan göra för att hjälpa till. Att få bidra och vara ett stöd för andra kan ofta kännas bra i svåra situationer. Det skapar en känsla av sammanhang. Det kan till exempel handla om att samla in kläder eller annat som behövs och överlämna till en hjälporganisation, eller att på olika sätt samla in pengar för att ge stöd till drabbade personer.

Försök att behålla en känsla av hopp
Det kan ibland vara svårt att känna att det kan bli bättre framöver. Därför är det bra att prata med andra, både vuxna och jämnåriga, och få en förståelse för att världen kan vara både bra och dålig samtidigt, trots det som sker. Att veta att vuxna finns som ett stöd och att det finns många organisationer och människor som arbetar aktivt med att göra saker bättre i svåra situationer.

Det kommer inte alltid att vara så här.

Tveka inte att ta kontakt med vården eller med din behandlare om du har frågor eller funderingar!

Texten är framtagen i samarbete mellan SLSO Psykiatri och Regionalt kunskapscentrum kris- och katastrofpsykologi (RKK), www.katastrofpsykologi.se