Ullakarin Nyberg är psykiater

Ullakarin Nyberg har jobbat som psykiater i snart 30 år. Nu jobbar Ullakarin med suicidprevention inom Norra Stockholms psykiatri och forskar om suicid vid Centrum för Psykiatriforskning, Karolinska Institutet. Se filmen här.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Mötet med alla människor som släpper in mig i sin livsberättelse. Som psykiater har man ju mandat att ställa frågor som kanske ingen annan någonsin har ställt. 
Människorna fascinerar mig… att det inte finns någon normalitet. Man skrapar lite på ytan så kommer nästan vad som helst fram, och att människor har en berättelse som man faktiskt så gärna delar.

Vad är en viktig egenskap i ditt jobb?

Det är viktigt att ha kunskap som läkare men också någon slags mod och nyfikenhet. Modet att vara så orädd som behövs när man möter de riktigt svåra frågorna. Då kanske särskilt i situationer när det inte finns några åtgärder att föreslå eller någon tröst att föreslå.

Att sitta och dela en människas vanmakt. Det tror jag är viktigt att man är rustad för att klara av.

Hur utvecklas du som läkare?

Man ska vara väldigt uppmärksam på sin egen kliniska känsla och sedan ska man vidareutveckla den under ett helt yrkesliv och det har jag alltid gjort. Kanske också för att jag jobbat med de svåraste frågorna.

Jag har alltid jobbat med döende, död och förluster av olika slag och det kan man inte fånga i fyrkantiga rutiner, hur man ska hjälpa och vad man ska säga utan det handlar hemskt mycket om att lita till sin instinkt. Att lära sig av det som inte blir bra men också lära sig av det som blir bra.
Jag har lärt mig att man kan ställa svåra frågor, människor tål det.

Vad driver dig i jobbet?

Det är min enorma nyfikenhet som driver mig men det är också det här starka i att mötas bortom det som vi i det så kallade normala livet tillmäter så mycket betydelse. Det här lite mer ytliga och betydelselösa. Jag möter människor som har skalat bort det därför att de har drabbats av någonting riktigt riktigt svårt.

Till exempel ett självmord eller att man har förlorat livsviljan.
Jag tycker att det är spännande med de mötena för det blir så tydligt för mig att det är mer som förenar än som skiljer oss åt. Det finns ingen människa som inte har funderat över de här frågorna som handlar om liv, död och mening.

Hur kommer det sig att du jobbar i landstinget?

Störst utmaningar och störst möjligheter att verkligen påverka för dem som har det allra svårast. Det är en stark drivkraft för mig och som gör att jag stannar i landstinget.